Kära klubbmedlemmar

Att läsa Austen är som att se in i en försvunnen värld - vilket i och för sig är precis vad man gör. Man kan undra över vad det är som gör hennes böcker tidlösa och kanske spontant svara: de klassiska kärlekshistorierna! Men är det verkligen så? Kan man inte bli smått beklämd över hur man resonerade kring äktenskap och kärlek under 1700-talets slut och 1800-talets början? Det var bevisligen inte heller så att den äkta kärleken alltid segrade i Austens böcker... Tänk bara på stackars Charlotte Lucas(i Stolthet och fördom) som utan att blinka tackade ja till den bedrövlige Mr Collins frieri, trots att han uttryckt sin kärlek till hennes bästa väninna Elizabeth bara någon dag tidigare. Charlotte resonerade praktiskt och var glad över att bli gift trots att hon passerat den tidens "bäst före datum" med sina 27 år. Nej sådana beklämmande historier kan inte ha givit Austens romaner evigt liv. Så vad är det då? Det få vi prata mer om på söndag!

Hälsningar Anna