I Bath, en charmerande stad i södra England som fått sitt namn efter de badanläggningar som romarna lät uppföra under sin tid som härskare över de brittiska öarna, levde Jane Austen mellan år 1801och år 1806. Där finns ett Austen-museum med en permanent utställning vilken bl a visar upp Austens eget skrivbord.



Det skulle vara härligt att besöka Bath igen. Jag var där i min ungdom men bara på genomresa och allt jag kommer ihåg är att det för en gångs skull var fint väder, att jag och min väninna köpte scones i en brödbutik och åt dem medan vi tvättade kläder i en tvättautomat - mycket exotiskt!

Tills jag och kanske t o m vi i Austenklubben, får chansen att besöka Austens hemtrakter, rekommenderar jag alla att titta in på den här hemsidan. Här finns ALLT man kan tänka sig som har med Jane, hennes liv och böcker att göra. Dessutom kan man shoppa loss bland t ex "I love Darcy"-prylar. Det du Helena!

http://www.janeausten.co.uk/online-magazine/

Ha det riktigt rart tills vi ses/hörs igen!

Hälsningar Anna

Sommarfröjd

Hoppas alla bokklubbsvänner(och alla andra också förstås), just nu har tid att njuta av både det undersköna försommarsverige och av Mark Darcy och Co i Stolthet och fördom.

Den 6 juli samlas de som vill för att gå till Jazzens Museum och lyssna till Ted Gärdestads odödliga musik. Titta gärna in på "Jazzens" hemsida - det serveras många musikaliska godbitar på museet under sommaren!

http://www.jazzmuseum.se/konsertprogram/

Vi diskuterade under den senaste träffen kring varför Austen framställer så många av sina karaktärer i osympatisk dager, kanske finns en förklaring i detta citat, hämtat från Jane Austens privata brev:

“I do not want people to be very agreeable, as it saves me the trouble of liking them a great deal.” 

Lev väl i solen,
hälsar Anna.

Ur Stolthet och fördom är många kända Austen-citat hämtade
- vilket är  ditt favoritcitat?

En bokklubbsträff i solen!

Afternoon tea!

Så har The Jane Austen Bookclub of Sweden haft sin andra träff och en riktigt härlig sådan! Solen sken på Helenas veranda och i bakgrunden hördes gräsklipparens brummande - precis som det ska vara en försommardag.

Klubbens ende manlige medlem?
Lukas som älskar Anna!

Diskussionsämnen som läsandet av Förnuft genererat var många: Varför är miljöbeskrivningarna så magra? Varför framställs så många karaktärer som osympatiska? Levde kvinnorna tråkiga liv(ja, det tror vi)? Skulle vi ändå inte må bra av att ha lite av den tidens "långsamma leverne" i vår stressade nutid?

Carina funderar över hur roligt ett
kvinnoliv var i Austens värld.

Vi hann prata om många andra saker också och så dricka the och äta en massa godsaker förstås.


Tack alla för en underbar eftermiddag!

Kanske skulle vi må bättre med lite av dåtidens
 långsamma leverne? Christina reflekterar!

Ingela ser fram mot nästa Austen roman?

Förnuft och känsla

Jag håller med Helena; Förnuft och känsla saknar många av de komponenter man vanligen sammankopplar med god litteratur. Miljöbeskrivningarna är platta och till synes gjorda i förbifarten, karaktärerna saknar djup och intrigerna är inte särskilt avancerade. Inget kapitel väcker hos mig engagemang eller starkare känslor av varken det ena eller det andra slaget, endast nyfikenhet på vad som skall hända härnäst.
Och ändå har boken fångat läsare under drygt två sekel! 


Mitt idé om varför Förnuft är en av de böcker som räknas till den klassiska litteraturen är att romanen innehåller en riktigt bra och lättläst historia som håller vad den lovar. Kärlek och svek, grusade förhoppningar, olycka som förbyts till lycka och till slut; de som förtjänar det mest vinner(Elinor och Edward) och förnuftet segrar över känslan. 


Varför skrev Austen som hon gjorde?- Ja det kan man fundera över(låt oss göra det tillsammans vid nästa bokklubbsträff). Just nu  är min hypotes att hon helt enkelt ville roa sig själv genom att pränta ner en bild av det skådespel som ständigt pågick omkring henne. Detta var kanske Jane Austens väg till att uppnå det eftersträvansvärda epitet "talangfull".
Vi ses på söndag!

Vår (!) reflektion

Var Austen som denna knopp då hon skrev sin första roman?
Outvecklad och ännu sin egen kokong?

Så där ja! Nu har jag läst ut "Förnuft och känsla".

Den har varit en bra avkoppling till alla sociologiböcker jag grottar i just nu!

Efter att ha slagit i hop boken satte jag mig för en stunds reflektion över den. Som vi tidigare pratat om så slås jag av människosynen i den! Kvinnorna framställs generellt negativt för att inte tala om männen! Bifigurer är helt frånvarande. Här syns inte tjänare, barn eller andra människor. Vad grundar sig detta i kan jag undra? Är det Austens sätt att kritisera livet för den överklass hon själv var deltagare i? Eller var hon så begränsad genom sin uppväxt att hon inte kunde se något annat?

Men om vi tänker på att Austen bara var 20 år då hon skrev romanen kanske det inte är så underligt.

Om jag skulle vara en bokrecensent skulle jag nog ge följande omdöme:

Bidrar till plusvärden i Stolthet och fördom?
Colin Firth så klart!

"En ganska enahanda bok om livets trivialiteter i en uttråkad överklass. Den saknar detaljrikedom, huvudpersonerna skildras ur ett ensidigt perspektiv och berättelse saknar djup. Men som socioekonomiskt bidrag ger den en bra bild över hur livet hos överklassen kunde se ut vid tiden".

Ja, så hård är jag!

Vad jag menar är att Austen inte lyckas ge personerna individuella karaktärer, alla blir ganska platta. Boken är för mig.....oengagerande.....och med det menar jag att det saknas skildringar av miljöer, kläder och människors individuella karaktärer. Detta tror jag beror på Austens unga ålder då hon skrev boken.

Vad tycker ni?

Kan bara säga att efter att ha läst några kapitel ur "Stolthet och fördom" är jag betydligt mer positiv. Här finns en annan mustighet och beskrivning av karaktärerna, även om människosynen syns tydligt här också!

Vilken härlig vårdag vi fick! Min gubbe och jag ska åka till Byggnadsvårdsdag på Vallby. Där finns mycket som lockar kan jag säga! Pelargonsticklingar och frön är bara några av dem!

Kom i håg att anmäla er till vår träff på söndag.

Må så gott alla!

Helena

Fashion á la Austen

Vid vår första bokklubbsträff kom Christina med ett förslag om att vi alla skulle skaffa oss klänningar i empirestil. En jättebra idé tycker jag! Tänk er att pryda bloggen med ett foto av oss klubbmedlemmar i tidsenliga kläder - det tror jag skulle bli succé. Eller som Austen själv skulle ha uttryckt det ; " Synnerligen intagande och vackert." Vill man läsa om modet i början av 1800-talet, hur klänningarna tillverkades, vilka tyger man använde osv så är http://www.fashion-era.com/regency_fashion.htm#The Empire Style 1800 en bra länk att klicka på.

Hälsningar Anna