"Det är bara fattigdom som gör celibatet föraktligt. En ensamstående kvinna med en god förmögenhet är alltid respektabel." Jane Austen
Ovanstående citat kan tyckas cyniskt och osmakligt vid första anblicken men är i själva verket, tror jag, ett uttryck för Austens skarpsynta ironi över sin samtid. Vi har tidigare funderat över huruvida Austen medvetet objektifierar männen i sina romaner eller inte och detta berömda citat ger ytterligare en dimension till diskussionen. Var Austen i själ och hjärta en kvinnosakskvinna, betydligt före sin tid eller var hon bara dokumentär beskrivare av livet i skiftet mellan 1700- och 1800-talen? Man kan bara gissa sig till svaret men visst är det intressant att fundera över vilka dolda ideal som låg till grund för Jane Austens verk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar