Jag håller med Helena; Förnuft och känsla saknar många av de komponenter man vanligen sammankopplar med god litteratur. Miljöbeskrivningarna är platta och till synes gjorda i förbifarten, karaktärerna saknar djup och intrigerna är inte särskilt avancerade. Inget kapitel väcker hos mig engagemang eller starkare känslor av varken det ena eller det andra slaget, endast nyfikenhet på vad som skall hända härnäst.
Och ändå har boken fångat läsare under drygt två sekel!
Mitt idé om varför Förnuft är en av de böcker som räknas till den klassiska litteraturen är att romanen innehåller en riktigt bra och lättläst historia som håller vad den lovar. Kärlek och svek, grusade förhoppningar, olycka som förbyts till lycka och till slut; de som förtjänar det mest vinner(Elinor och Edward) och förnuftet segrar över känslan.
Varför skrev Austen som hon gjorde?- Ja det kan man fundera över(låt oss göra det tillsammans vid nästa bokklubbsträff). Just nu är min hypotes att hon helt enkelt ville roa sig själv genom att pränta ner en bild av det skådespel som ständigt pågick omkring henne. Detta var kanske Jane Austens väg till att uppnå det eftersträvansvärda epitet "talangfull".
Vi ses på söndag!
Just nu har jag stora sömnproblem! Varför? Jo, för att jag läser "Stolthet och Fördom" och det är svårt att stänga igen den på kvällarna. Varför blir jag så tagen av den, när inte "Förnuft och känsla" berörde mig alls? Jo, kanske för att den i högre grad grad och på ett djupare plan skildrar människornas känslor. Eller så är det bara för att jag ser Colin Firth och Jennifer Ehle framför mig!! Angående Austens författarskap så diskuterades det i SVT:s morgonsoffa i förra veckan. Han CG bokrecensent sade att han undrade vad Austen hade sagt om hon visste hur otroligt populära hennes böcker är idag och hur många skildringar som gjorts av dem. Intressant! Det hade hon säkert inte kunna föreställa sig, tror jag!
SvaraRadera